En hel serier av tillbehör – i rostfritt för att slippa plast – så att du du kan rena, kyla, förvara och ta med dig hälsosamt vatten.

 

 Det är känt att klor är giftigt. Och det smakar illa. Därför väljer många att köpa dricksvatten på flaska.

Vi bestämde oss för att utveckla en produkt som tar bort det giftiga kloret och dessutom gör att vattnet smakar gott. Eftersom vattnet blir varmt i processen såg vi att det skulle vara perfekt att slippa använda flaskvatten när man kokar te, kaffe eller soppa.

 

Nu har det visat sig att kunderna också kyler ner det behandlade vattnet för att använda det som bordsvatten. När jag i början frågade några av dem om det inte är besvärligt sa de: ”Nej, för det blir så väldigt gott!” 

Nu har det visat sig att har man en gång börjat dricka Puritys vatten vill man inte ha något annat.

Därför har vi utvecklat en hel serier av tillbehör – i rostfritt för att slippa plast – så att du du kan rena, kyla, förvara och ta med dig hälsosamt vatten.

Serien köps enklaste som ett sett från PURITY SHOP.

Ännu en negativ artikel om Sveriges dricksvatten i SVD

Denna gång handlar det om dricksvattenkontroll.  Numera skall kommunen både producera dricksvatten OCH har kontrollansvar. Det har kommit fram att kontrollen inte har introducerats på ett tillfredställande sätt.

 

Resultaten är att dricksvattnet kan innehåller t.ex. bakterier utan att kommunen vet. Där är risken för magsjuka, diarréer och. otjänliga halter av fluorid och bekämpningsmedel.

 

Rekommendationen från Purity är att köpa en kombinerad vattenrenare/vattenkokare. En vanlig vattenkokare kan slå av innan vattnet riktigt kokat upp, speciellt om den har tjocka kalklagringar. Vissa virus, bakterie och parasiter överlever uppkokning och slås ut endast om kokningen förlängs såsom i Purity vattenrenare. PurityShop säljer Purity i Sverige.

Sverige: dricksvattnet ligger i fara

Vi hör ofta ”vi har så bra vatten i Sverige”.

Inte så länge till enligt en färsk artikel i SvD.

Klimatförändringar i form av översvämningar och regnigare vintrar innebär mer humus och bakterier i vattentäkten. Det är en tidsfråga innan det blir för mycket för reningsverken. Membranteknik tros kunna lösa en del.

Läs mer om membranteknik.

Läs SvDs artikel.

Läsk är värre än flaskvatten – mycket värre

Debatten om flaskvatten har som så många andra mediala företeelser sin upprinnelse i USA.  Men varför har vi inte sett en lika våldsam kampanj mot läsk i stället?

 

Läsk är ju flaskvatten med tillsatser av socker, kolsyra och smak och färgämnen. I Sverige hanteras vanligen läsk som någon slags godis. I USA använder man läsk som måltidsdryck. ”Alla” i USA är överens om att den höga sockerkonsumtionen är landets största hälsofara och att läsken är den största boven i dramat. Sockersjuka och dess följdsjukdomar och fetmans följdsjukdomar hotar att spränga USAs sjukvårdssystem. Till detta kommer farhågorna mot de kemikalier som läsk innehåller.

 

Varför ger man sig då på flaskvattnet? Och vem var det som startade. Och varför rullar det på? Det är en intressant fråga för medieanalys. Vore det en industri som startade en kampanj mot en annan skulle man kunna tro sig se en bakgrund, men de större aktörerna tillverkar ju både läsk och flaskvatten.

 

Jag skriver inte detta i försvar för flaskvatten. Jag har själv startat ett företag som har utvecklat produkter som ska ta bort eventuella gifter ur kranvattnet så att man inte har något behov av att kånka hem flaskvatten.  Jag står bara vid sidan om och betraktar förvånat hur någon okänd makt har börjat puckla på vår värsta konkurrent med argument som vi själva knappast skulle våga använda.

 

I slutet av den här veckan står vi värdar för ett EU-projekt som heter Hi-Wate och som just ska diskutera hälsoeffekterna av kranvatten – kloret skapar biprodukter som är farliga även i små mänger – och vad man ska göra åt det. Det blir en samling av vetenskapsmän som arbetar i total mediaskugga även om den frågan de kommer att diskutera är av stort intresse för såväl producenter som konsumenter av såväl kranvatten som flaskvatten.

 

Aapo Sääsk 2007-09-09

Puritys vatten är väldigt gott

Det är känt att klor är giftigt. Och det smakar illa. Därför väljer många att köpa dricksvatten på flaska.

 

Vi bestämde oss för att utveckla en produkt som tar bort det giftiga kloret och dessutom gör att vattnet smakar gott. Eftersom vattnet blir varmt i processen såg vi att det skulle vara perfekt att slippa använda flaskvatten när man kokar te, kaffe eller soppa.

 

Nu har det visat sig att kunderna också kyler ner det behandlade vattnet för att använda det som bordsvatten. När jag i början frågade några av dem om det inte är besvärligt sa de: ”Nej, för det blir så väldigt gott!” 

Nu har det visat sig att har man en gång börjat dricka Puritys vatten vill man inte ha något annat.

2007-09-06, Aapo Sääsk, grundare av Purity

Spola flaskan! Purity AB (publ) satsar på att svenskar skall dricka mer kranvatten.

Tester av Puritys produkter bekräftar att renat kranvatten är miljövänligare än flaskvatten och hälsosammare än klorerat kranvatten. 

För att kranvatten skall smaka minst lika gott som flaskvatten lanserar Purity AB en ny typ av vattenrenare som ett bekvämare och miljövänligare sätt att få hem gott och hälsosam vatten. Purity AB:s serier av tester hos ackrediterade laboratorier samt Livscykelanalys (LCA) om produktens miljöpåverkan visar att renat kranvatten är ett överlägset miljö- och hälsoval.

 Produkten fungerar som en kombinerad vattenkokare och vattenrenare. Genom att kontrollera och förlänga kokningsprocessen med patenterade elektronik avlägsnas klor, kloreringsrester och andra lättflytiga ämnen som kan påverka lukt och smak. Processen tar död på eventuella bakterier, virus och parasiter samt avlägsnar kloreringsbiprodukter såsom trihalometaner (THMs). 

Puritys grundare och styrelse ordförande Aapo Sääsk säger ”Forskningen visar att kloreringsresterna i kranvattnet förhöjer risken för cancer och för fosterskador. Min uppfinning kombinerar kranvattnets miljövänlighet med flaskvattnets kvalitet.”

 Tester, som har utförts på laboratorier i Sverige, Hong Kong och Australien, visar att Puritys produkter avlägsnar kloreringsbiprodukterna till över 90 %, i vissa fall till över 99 %. Livscykelanalysen som har utförts av Miljögiraffen i Göteborg, använder sig av en mätmetod som heter Eco-indicator 99. Enligt rapporten är flaskvatten 13 gånger mer miljöbelastande än vatten renat med Purity.  Puritys egna kalkyler visar en energiförbrukning av 0,4 MJ per liter, inklusive uppvärmningen. Reningsfunktionen drar endast 18 % procent av energiförbrukningen – d.v.s. 0,072 MJ per liter används för själva reningen. Detta kan jämföras med resultat från en studie som gjordes i maj 2004 av SIK, (Institutet för livsmedel och bioteknik). Studien visar att energiförbrukning för flaskvatten ligger mellan 0,7 MJ för Ramlösa till mer än 3 MJ för Linné. ”Det är inte lämpligt att framhålla kranvatten som det rätta alternativet för dem som valt att dricka flaskvatten,” säger Aapo Sääsk. Man byter då ut närliggande miljöbelastning mot långsiktiga hälsorisker. Det bästa alternativet är att ta bort de hälsofarliga ämnena ur kranvattnet.  Den 13-14 september står vi som medarrangör för ett Europeiskt forskarmöte här i Stockholm där forskare från minst fem EU länder kommer att samlas för att diskutera hur man ska förbättra kranvattnet.”  

Dricksvattenproblemen är stora i världen och allt fler människor väljer att köpa vatten på flaska. Samtidigt varnar allt fler myndigheter att en övergång till flaskvatten är en stor miljöfara. ”Det är många diskussioner och man hör många förslag, ” säger Sääsk, ”men vi har en praktisk lösning på problemet som gör att alla människor kan få ett billigt, miljövänligt och välsmakande dricksvatten.”

Läs mer på www.purity.se

WWF: avsaltning blir nästa katastrof efter dambygge

I en ny rapport, kritiserar WWF avsaltning. Att applicera stora inginörslösningar till dricksvatten behov kan ge upphov till samma mistag som gjordes när man trodde att massva dambyggen skulle rädda vattensituation. WWF uppmanar till bl.a konservering och återvinning. Läs mer.

VA nätet: vi skjuter över en stor underhållsskuld på kommande generationer

Vatten- och avloppsnätet i Karlstad är i så dåligt skick att det skulle kunna kollapsa om inget görs. Artikeln visar hur kostnader för kranvatten ”skjuts på kommande generationer” eller att vi dras med gamla ledningar utan att sköta underhållet.

Reportage från NWT.se

Rädda mammorna – deras vatten är dyrare än vad vi betalar

Nu vet vi priset på vatten. 140 SEK kan förse en mamma med 100 liter. Alltså 1.40 SEK per liter enligt Röda Korset. Detta är mycket högre än vad vi i Stockholm betalar Röda Korset och visar,  om än oavsiktligt, vart världen är på väg.

Jag är rädd att den kommersialisering, utförsäljning av kommunal och andra offentliga verksamheter kommer att leda till denna situation även i Sverige.

Den svenska cancerforskningen är på villovägar!

Förra året kunde man på affischer i tunnelbanan och på gator och torg och på helsidor i pressen se en naken man med en stubintråd i analen. Det var information om prostatacancer. För varje karl i eller över medelåldern är texten nästan värre än en stubin i analen. ”vanligaste cancersjukdomen”, ”vet forskarna oroväckande lite”, ”9 000 män får diagnosen varje år”,  ”Vi vet att den dödar.”, ”metoderna för att upptäcka och behandla ligger efter”, ”cancern har fått fäste och kanske till och med spridit sig utanför prostatan”, ”De behandlingar som finns kan dessutom ge svåra biverkningar, som till exempel impotens och inkontinens.” 

Ett uppslag i en dagstidning kostar flera hundra tusen kronor. Annonserna fanns i många media – och som sagt på gator och torg. Det är Cancerfonden som står bakom. Och bakom Cancerfonden står flera dussin av samhällets stöttepelare. En del pengar går naturligtvis till arvoden och löner, men större delen fördelas till olika forskningsprojekt. Av Cancerfondens 423 917 insamlade kronor gick 297 269 kronor till forskningsanslag. Det är cirka 70 %. Man kan tycka att det är för liten andel, men det är bättre än många andra insamlingar.

 

Tyvärr används emellertid en större del av de insamlade pengarna för att motarbeta framstegen inom cancervården.

 

Patientens inställning till sin sjukdom har en stark inverkan på sjukdomsförloppet. Särskilt vid cancer.  Ju mer man skrämmer prostatacancerpatienter, desto sämre blir prognosen. Ibland säger man att ändamålen helgar medlen! Kan det vara så i det här fallet? Skulle man kunna motivera den skräck och oro som sprids av annonsen genom att man får in pengar till forskning?

 

Kanske om forskningen ger kraftfulla resultat. Men den forskning som Cancerfonden ger pengar till har inte minskat förekomsten av prostatacancer och inte heller förbättrat prognosen. Vi upptäcker allt fler fall, men lika många dör.

 

Genom uppmärksamheten på prostatacancer tar allt fler män prover och påbörjar behandlingar på tveksamma grunder, ofta i onödan och med svåra biverkningar. Detta kommer att bli resultatet även av denna annonskampanj. Vi män i medelåldern får lida och betala.

 

Det borde finnas bättre sätt att använda pengarna. Kunskaperna om cancer ökar snabbt i världen. Det som är mest lovande är naturligtvis nytt och därför kontroversiellt. Men här i Sverige håller vi fast vid gamla beprövade metoder, kirurgi, strålning och cellgifter, trots att de inte fungerar särskilt bra.

 

Det är välkänt inom den internationella cancerforskningen att det finns många naturliga ämnen som hjälper vid prostatacancer. Dit hör till exempel resveratrol som finns i vindruvor och rött vin, lycopen som finns i tomater.

 

Nu har också den första kontrollerade vetenskapliga studier som tar ett samlat grepp kring prostatacancer och naturlig bot kommit. 93 män med biopsikonstaterad prostatacancer ingick i underökningen. De delades in i två grupper. En grupp fick hjälp att ändra matvanor och motion. Den andra levde som förut. I den första gruppen förbättrades PSA-värdena under det år som försöket pågick. I den andra försämrades den, för en del så mycket att de tvingades söka konventionell behandling. Försöken utfördes på University of California i San Fransisco och publicerades i september 2005 i Journal of Urology.

 

En enda undersökning är naturligtvis inte tillräcklig: Men det är lovande. Vad vi kan hoppas på är en framtid när den som får besked av sin läkare om att PSA-värdet har höjts och tyder på prostatacancer kan klara sig med att äta lite mer grönsaker och ta promenader för att vända på utvecklingen. Något som man kanske ändå hade tänkt göra men inte kommit igång med. Det kan vara svårt nog att ändra på sin livsstil, men om man slipper operation, strålning och kemoterapi kan det vara värt ett försök.

 

Låt mig ta ett annat exempel! För mer än ett kvartssekel sedan träffade jag en professor på Karolinska som heter Björn Nordenström. Vi arbetade bägge med innovationer och jag minns särskilt en replik. Jag sa: ”Men det är ju enklare för dig som har en position och är professor på Karolinska!” Han sa lakoniskt: ”Du vet inte hur det är här.”

 

Nordenström hade kommit på att cancerceller, förutom att de är mer värmekänsliga, har en annan polaritet än vanliga celler. Så han började behandla tumörer genom att – enkelt uttryckt – leda elektrisk ström genom dem. Jag tyckte det hela verkade genialiskt, men hade ingen ytterligare kontakt med honom tills jag för en tid sedan kunde läsa följande på Karolinskas hemsida:

 

”Folkrepubliken Kinas regering har beslutat utdela vetenskapspriset The International Scientific and Technological Cooperation Award of the People’s Republic of China till Professor Björn Nordenström. Han är den förste svensk som tilldelats priset. Björn Nordenström var fram till pensioneringen professor i röntgendiagnostik vid Karolinska Institutet och Karolinska Sjukhuset. … Professor Nordenström tilldelas priset för att ha utvecklat ett nytt koncept rörande människans biologiskt slutna strömkretsar som lett fram till en ny behandlingsmetod, s.k. elektrokemisk behandling, av cancer. Han introducerade metoden i Kina 1987 och den har därefter fått en stor spridning i Kina. Fler än 2000 kinesiska läkare har fått utbildning i metoden och man har i Kina hittills behandlat över 13 000 cancerpatienter.”

 

Samma teknik har numera en omfattande användning i flera andra länder, exempelvis Tyskland. En del menar att Nordenströms forskning borde belönas med Nobelpriset i Medicin men Cancerfondens verkar inte ens ha uppmärksammat den. Den som vill ha behandling som baserar sig på Nordenströms forskning måste åka utomlands.

 

Kan det verkligen vara så att ingen medlem i det 30-tal organisationer som är huvudmän i Cancerfonden – ingen i styrelsen på ett 30-tal personer, ingen bland de över 40 personerna i Cancerfondens Forskningsnämnd, ingen i Finansnämnden, ingen av Revisorerna, ingen av de över 40 anställda och ingen av de mer än hundratal forskare som årligen får forskningspengar (ca. 170 stycken år 2005) har hört talas om Björn Nordenström. Läser ingen av dessa personer Karolinska Institutets hemsida? Vad vet jag, men ingen av dessa hundratals kunniga experter verkar vara intresserade av att tekniken kommer till användning, eller ens provas.

 

Det är aldrig för sent att ändra sig. Om Cancerfonden vill ”bli bättre på prostatacancer, både på att hitta och behandla” som de säger i sin reklam så finns det väl beprövade naturliga metoder att förebygga och att behandla prostatacancer.

 

Ett verkligt tillfälle vore för Cancerfonden att stödja den verksamhet som Dr
Henning Saupe bedriver vid Arkadiakliniken i Upplands Väsby utanför Stockholm. Där används bland annat värmebehandling mot cancer. Alla läkare och forskare är överens om att cancerceller tål värme sämre än friska celler. Därför går det att förstöra cancerceller med värme utan att skada friska celler. Tidigare har svenskar fått åka utomlands för att få sådan behandling – till Tyskland eller Polen. Dr Saupe är den förste som använder metoden i Sverige. Nu vill Socialstyrelsen förbjuda honom hans verksamhet. Man anser att behandlingen inte uppfyller kraven på vetenskaplig beprövad erfarenhet. Det är ungefär som att säga att det inte är vetenskapligt bevisat att man ska dricka vatten när man är törstig. Tusentals patienter har stävjat sin cancer eller blivit helt botade genom värmebehandling. Om detta inte finns tillräckligt väl dokumenterat borde Cancerfonden ge anslag för en ordentlig undersökning och göra detta omedelbart. Tusentals liv står på spel.

 

 

Aapo Sääsk                         2006-02-17

www.scarab.se

 

Tel 08 -660 39 70

 

 

Epilog

 

Tänk hur många svenska cancerpatienter som hade sluppit cellgifter och strålning om Nordenström hade vunnit gehör i sitt hemland! Jag tycker personligen att läkare ska vara försiktiga och inte experimentera med patienterna. Men den konservatism som här framträder är ju rent absurd.

 

Efter det att Nordenström fick priset försökte jag ta kontakt med de kinesiska tillverkarna men misslyckades. Björn Nordenström själv har drabbats av Parkinson och har ingen möjlighet till kontakt. Därför mejlade flera gånger till Radiumhemmet för att få information om hans teknik – men de svarar inte ens på frågan. En del av dem som känner till honom menar att han borde ha fått Nobelpriset. Men på hans hemmainstitution vill de inte ens kännas vid honom. Han var ur deras synpunkt en amatör – en radiolog – som inte skulle ha gett sig in på onkologernas revir.

 

Ingenstans på Cancerfondens hemsida står det något om några genombrott som gjorts på grundval av Cancerfondens forskningspengar som skulle tillnärmelsevis mäta upp med Nordenströms. Ändå har fonden funnits under femtio år. Finns det verkligen inga att redovisa? En hel del behandlingsformer har ju ändå förbättrats även om man inte har fått något grepp om de grundläggande mekanismerna för cancer – och förmodligen inte kan få det om man bara studerar på cellnivå. Det är ungefär som att försöka förstå varför en enskild människa blir sjuk utan att ta hänsyn till den omgivning och de omständigheter som hon befinner sig i.

 

Att stödja Henning Saupes verksamhet är Cancerfondens stora möjlighet att gör nytta.